Inledning

Familjeterapi

Gruppsykoterapi

Hypnospsykoterapi

Kognitiv beteendeterapi

Kognitiv psykoterapi

Psykoanalys

Psykoanalytisk parpsykoterapi

Psykodynamisk barn- och ungdomspsykoterapi

Psykodynamisk psykoterapi

Adresser till föreningar

Samrådsforum för psykoterapi

Broschyr i pdf-format

 

Hämta broschyren i pdf-format (kräver Acrobat Reader)


Hämta broschyr (pdf 608kB)
Ny 2006-06 (64 sidor)

 

Samrådsforum för psykoterapi orienterar om Psykoterapiinriktningar

Gruppsykoterapi

Vad är gruppsykoterapi?

Gruppsykoterapi eller gruppterapi som man i allmänhet säger – är psykoterapi där flera människor samtidigt träffar en terapeut.

Gruppen kan vara symptom- eller probleminriktad, t.ex. flickor som varit utsatta för incest, barn till missbrukande föräldrar, individer med ätstörningar, tonårsgrupper, individer med utmattningsdepression, krisgrupper o.s.v. Gruppen kan också vara mer allmän och vända sig till individer med olika kön, ålder och problem.

Man använder sig av de dynamiska krafter som finns i en grupp Det som är gemensamt är att man, på ett läkande sätt, använder sig av de dynamiska krafter som finns i en grupp. Det kan röra sig om allt från att känna igen sig hos andra - man är inte ensam, hoppet man ser när andra blir bättre, vad man kan lära av andras erfarenheter, glädjen av att betyda något för någon annan, bättre social kompetens till mer komplicerad mellanmänsklig inlärning med insikt på flera nivåer.

Människan påverkas och formas av sin relation till betydande andra

Människan påverkas och formas av sin relation till betydande andra, föräldrar, skola, arbete, kamrater, relationer m.m.

Oavsett vilka akuta problem man lider av så visar sig människans svårigheter i förhållandet till andra, att framträda inför andra, att ta plats, att utveckla och behålla relationer, att klara av både intimitet och separationer m.m. Svårigheterna är naturligtvis olika mellan olika människor, men de svårigheter som finns inom varje individ, bl.a. beroende på tidigare erfarenheter, visar sig i närvaro av och i kontakt med andra.

Ett socialt mikrokosmos

Gruppen kan sägas vara ett socialt mikrokosmos – ett samhälle i miniatyr. Varje gruppmedlem får möjlighet att i gruppen undersöka och förstå sitt förhållande till de andra medlemmarna i gruppen och på det viset bättre förstå hur tidigare erfarenheter från den närmaste omgivningen (föräldrar, kärleksrelationer, vänskapsförbindelser, chefer och arbetskamrater) påverkar den bild man har av sig själv.

En ”spegelsal” för individen

Genom möjligheten till att få gensvar från övriga gruppmedlemmar kan varje individ få en uppfattning om hur han/hon uppfattas. Gruppen fungerar då som en ”spegelsal” för individen genom att ge tillbaka olika bilder och på det viset möjliggöra att en förändrad eller förstärkt självbild sker.

Gruppen ger varje individ en möjlighet att pröva sig fram i förhållande till de övriga gruppmedlemmarna. Anonymiteten och ramarna kring gruppen ger individen möjlighet att undersöka relaterandet till andra och på det viset bli medveten om det egna agerandet och om hur han/hon ses av andra. Gruppens omfattningsförmåga – gruppterapeutens och gruppmedlemmarnas gemensamma potential, bygger på samtligas livserfarenheter, kunskaper, känslor och tankar.

Att utveckla förmågan att kommunicera

Det fritt flytande samtalet i gruppen är motsvarigheten till psykoanalysens fria associationer. En av de viktigaste uppgifterna i gruppen är att utveckla förmågan att kommunicera, en utveckling som brukar jämställas med den terapeutiska processen. Utveckling av kommunikationen innebär att dilemman, konflikter och förut dolda underliggande och omedvetna svårigheter kan artikuleras i språket.

Historik

Joseph Pratt brukar räknas som gruppterapins pionjär. Han var invärtesläkare och behandlade patienter med svår tuberkulos som han samlade i grupper, då han insåg sambandet mellan kropp och själ och därför ville behandla hela individen. Han beskrev sin gruppterapi redan 1905.

Jacob Moreno (psykodramats konstruktör), ansåg redan 1912 att Freud var begränsad i sina teorier och ville ta vid där han upplevde att Freud slutade, genom att låta patienterna i en terapigrupp leva ut sina drömmar. Med sig själv som regissör uppmuntrade han gruppmedlemmarna att utnyttja de processer som uppstod i gruppen mellan dess olika deltagare.

Adolf Adler, som tillhört kretsen kring Freud, var övertygad om att inte bara den inre dynamiken påverkar människor och deras personlighet utan även yttre interaktioner. Sociala motiv är viktiga för individens utveckling. 1921 började han och hans kolleger med kollektivterapi.

Trigant Burrow (en av de psykoanalytiska pionjärerna i USA) började experimentera med grupper under 1920-talet. Någon form av fältteorier började formuleras av gruppintresserade analytiker, där gruppen sågs som någon form av helhet.

Kurt Lewin var socialpsykolog och ansåg att gruppen är ett fält av krafter/spänningar, som motsvarar de behov och mål gruppdeltagarna strävar efter. Krafterna påverkar varandra, så att gruppen alltid är något annat än summan av sina delar.

Helen Durkin försökte 1964 ge ett psykoanalytiskt djup som komplement till den socialpsykologiska forskningen, som sedan 1930-talet bedrivits av Kurt Lewin och hans efterträdare, genom att försöka formulera en psykoanalytisk teori om gruppens dynamik.

I slutet av 2:a världskriget började man använda gruppsykoterapi för att behandla soldater som fallit ur sina förband p.g.a. psykiska reaktioner. Vid Northfield, ett militärsjukhus utanför London, växte gruppanalys och psykoanalytisk gruppterapi fram. På detta sjukhus fanns bl.a. major S. H. Foulkes. Analys i, av och genom gruppen är ett uttryck som präglats av Foulkes och som fångar essensen i begreppet gruppanalys. Utvecklingen av förmågan att kommunicera står i centrum för Foulkes teorier.

På 60-talet började en del psykoanalytiker i Sverige att intressera sig för grupper.

Under 70-talet växte det fram gruppterapiutbildningar och gruppterapiföreningar över hela landet. Grupper var på modet inte minst inom arbetslivet. Många av dessa grupper var aktionsinriktade och uppmuntrade utlevelse, ofta i primitiva och naiva former. Svenska föreningen för Gruppsykoterapi bevarade emellertid sin analytiska tradition.

Vad är gruppsykoterapi bra för?

Gruppsykoterapi erbjuder unika möjligheter att undersöka och förstå sitt förhållande till sig själv och andra. Genom gruppen kan man pröva sitt förhållningssätt till andra och bättre förstå sina relationer även utanför gruppen. I gruppen kan man dela oro och farhågor och få hjälp att se nya lösningar på sina problem. Man får höra om andras liv och får nya perspektiv på sitt eget.

I gruppen kan varje medlem växla mellan att vara huvudperson, medspelare, åskådare eller hjälpare. Förmågan att kommunicera utvecklas. När en tillräcklig grad av sammanhållning uppstått i gruppen med inbördes acceptans och tillit, finns också förutsättningar för att djupare och mer okända motiv och behov hos medlemmarna skall göra sig gällande. Emotionella erfarenheter kan bearbetas och ge ökad självinsikt och mognad.

För vem är det bra?

Oavsett vilka akuta problem man lider av, så rör i grunden alla människors svårigheter förhållandet till andra. Att framträda inför andra, att behålla och utveckla relationer, att klara intimitet och separationer är något som kan bearbetas i gruppsykoterapi. De svårigheter som finns inom varje enskild människa visar sig i närvaro av och i kontakt med andra och terapiformen är därför tillämpbar i de flesta situationer och för de flesta problem. Det är dock inte självklart att alla passar i samma grupp, men man kan skapa grupper för alla.

Hur går det till?

Innan gruppterapin börjar, träffar man gruppterapeuten för bedömnings- och informationssamtal.

Gruppterapin kan antingen ske i sluten form – alla börjar och slutar samtidigt, eller i halvöppen form – där deltagaren börjar i en redan pågående grupp och man själv bestämmer, när man vill sluta. På det sättet kan deltagarna själva bestämma den tid de går i gruppen och både start och avslutning blir mer individuell. Det är dock viktigt att ha en viss uppsägningstid, för att ge möjlighet att bearbeta problem med separationer.

Gruppsykoterapi innebär oftast att gruppen träffas en gång per vecka i 1½ timme under en längre period. Enstaka grupper träffas 2 ggr per vecka.

Gruppen kan även vara en korttids grupp, då man träffas 12–20 gånger. Ofta är den då fokuserad på något speciellt problemområde.

Gruppterapin har vissa ramar som man förbinder sig att följa i en överenskommelse med gruppterapeuten. Det kan gälla att man förbinder sig att gå i gruppen en viss tid, att man har viss uppsägningstid innan man slutar, att man inte träffas utanför gruppen eller lämnar ut information om enskilda gruppmedlemmar. Överenskommelsen gäller också tid och plats samt hur betalningen bör ske.

Var kan man få gruppterapi? Vad kostar det?

  • På vissa psykiatriska mottagningar finns möjlighet till gruppterapi.

  • Psykoterapisällskapet i Stockholm www.psykoterapisallskapet.se.

  • Svenska föreningen för gruppsykoterapi och grupputveckling bedriver förmedling för den som vill gå i grupp. Förmedlaren svarar även på frågor om gruppterapi. Meddelande kan lämnas på telefonsvarare (08-32 73 43). Man kan även gå in på vår hemsida www.gruppterapi.org och få namn och telefonnummer till gruppterapeuter anslutna till förmedlingen.

Gruppsykoterapi är vanligtvis mindre ekonomiskt betungande än individualterapi.

Referenser

Agazarian, Y. M., Peters, R. (1995). The visible and Invisible Group. London: Karnac

Barnes, E. and H. (1988). An introduction to groupwork. New York: Palgrave.

Dalal, F. (1998). Taking the Group Seriously – toward a post – Foulkesian
Group Analytic Theory
. London: Jessica Kingsley Publisher.

Foulkes, S. H. (1986). Group Analytic Psychotherapy. Method and Principles. (reprint 2002). London: Karnac.

Litzell Berg, P. (1997). Om co-terapi och grupp. Psykoterapeutiska Skriftställningar Nr 14.

Stock Whitaker, D. (2001). Using groups to help people. Hove: Brunner-Routeledge.

Widlund, I. (red.) (1995). Den analytiska gruppen. Stockholm: Natur och Kultur. Finns som e-bok.

Yalom, I. D. (1995). The theory and practice of group psychotherapy. New York: Basic Books.

Svensk forskning

Ahlin, G. (1996). Exploring psychotherapy group cultures. Akademisk avhandling, Institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet.

Lundqvist, G. (2005). Childhood sexual abuse. Women´s mental and social health before and after grouptherapy. Akademisk avhandling, Medicinska fakulteten, Lunds universitet

Svenska föreningen för gruppsykoterapi och grupputveckling

bildades år 2002. Den har sina rötter i tidigare lokala gruppsykoterapiföreningar och Riksförbundet för gruppsykoterapi, som var en paraplyorganisation för de lokala föreningarna. Föreningen är en intresseförening och har till uppgift att utveckla kunskap om grupper och professionellt arbete med grupper, vilka syftar till att bearbeta medvetna såväl som omedvetna psykiska och sociala processer. Föreningen har c:a 100 medlemmar och är internationellt ansluten till EFPP (European federation of psychodynamic psychotherapy in the public sector) och IAGP (International association of group psychotherapy). Legitimationsgrundande utbildning bedrivs på Psykoterapisällskapet i Stockholm. Nästa utbildning startar i januari 2007.

Hemsida: www.gruppterapi.org 

  Utskriftsversion (pdf) Sidansvarig: Webbmaster    Uppdaterad 2008-02-06
www.psykoterapistiftelsen.se