|
Psykoanalys
Vad är psykoanalys?
Psykoanalys är en behandlingsmetod som syftar
till att starta en djupgående förändringsprocess i hela
personligheten. Dess främsta mål är ökad självkännedom. Vid många
slags psykiska störningar och sjukdomar är psykoanalys en unik hjälp
till bearbetning och förändring. Den psykoanalytiska
behandlingsprocessen ökar individens förmåga att förstå och lösa
egna psykiska konflikter och obearbetade trauman. Den syftar till en
frigörelse från falska föreställningar om sig själv och omvärlden
och bidrar till en mer realistisk självbild. Psykoanalys möjliggör
att man kan acceptera erfarenheter av misslyckanden och
begränsningar i livet, såväl som att bättre kunna utnyttja sina inre
resurser och faktiska möjligheter i den aktuella livssituationen.
Med den psykoanalytiska behandlingsmetoden samlar
man in kunskap om människans psyke och hennes samspel med andra.
Denna kunskap systematiseras som olika psykologiska teorier, med den
gemensamma grunduppfattningen om det omedvetnas psykologiska
betydelse. Detta kan uttryckas bildligt som att människans medvetna
jag endast utgör ”toppen av ett isberg”, eller att ”jaget inte är
herre i sitt eget hus”.
De psykoanalytiska teorierna utgör basen också
för psykoanalytisk psykoterapi och andra s.k. dynamiska
psykoterapiformer. Oavsett hur dessa andra modifieringar ser ut så
bildar den psykoanalytiska kunskapen underlaget till många former av
psykoterapi, gruppterapi, familjeterapi, hypnosterapi,
kroppsinriktad psykoterapi, m.m.
Den psykoanalytiska behandlingen är dessutom i
sig en humanvetenskaplig forskningsmetod, som syftar till att såväl
bygga upp, som att ompröva, teorierna om människans psyke och hennes
samspel med andra människor.
Historik
Psykoanalysen har sitt ursprung hos den
österrikiske läkaren Sigmund Freud. Den kom att utvecklas vidare av
Freud själv, hans elever och ett antal efterföljare. Psykoanalysen
växte fram i och med Freuds pionjärarbete i början av 1900-talet,
fram till hans död 1939. Såväl under Freuds levnad, som senare, har
psykoanalysen kommit att utvecklas i olika inriktningar. Freud själv
formulerade en rad teorier om den psykiska utvecklingen, om drömmar,
om driftlivet och barndomssexualiteten, om personlighetens struktur,
om ångest, om neurosernas uppkomst, o.s.v. De flesta av dessa
teorier arbetade han om och vidareutvecklade i flera olika
versioner, allteftersom han mötte nya patienter och gjorde nya
kliniska iakttagelser.
Vid sidan av Wien i Österrike där Freud och hans
första lärjungar verkade, utgjorde Berlin och Budapest de viktiga
orterna i psykoanalysens tidiga historia. Såväl Karl Abraham i
Berlin som Sandor Ferenczi i Budapest sådde teoretiska frön till de
riktningar inom psykoanalysen som senare kommit att kallas
objektrelationsteori.
Psykoanalysens centra flyttades under nazismens
maktövertagande i Mellaneuropa till USA och London, eftersom
merparten psykoanalytiker som var judar tvingades i exil.
Psykoanalysen i sig med dess människosyn och emancipatoriska
strävanden motarbetades i de totalitära staterna, såväl
Hitlertyskland som Sovjetunionen. Till USA hade psykoanalysen kommit
tidigt också tack vare en serie föreläsningar som Freud höll redan
1909. Den psykoanalytiska riktning som främst utvecklades i USA var
den sk jagpsykologin, som betonar jagets roll i anpassningen till
verkligheten. Viktiga företrädare har bl. a. varit Heinz Hartman och
Erik H Erikson. Psykoanalytiska riktningar som lade en större vikt
vid kulturens inflytande på individen och dennes interaktion med
omgivningen, kom tidigt att få inflytande i USA, liksom också den sk
självpsykologin. Över huvud taget fick psykoanalys tidigt stor
spridning inom samhällsvetenskaperna och i populariserande former,
inom USA:s kulturliv.
I England utvecklades psykoanalysen i några olika
riktningar. Den ursprungliga driftsorienterade psykoanalysen
vidareutvecklades under ledning av Anna Freud, Sigmund Freuds
dotter, i en närmast egen jagpsykologisk form. Jagets organisering
och försvarsmekanismer betonades. Samtidigt utvecklades under
Melanie Kleins ledarskap en ”kleiniansk” objektrelationsteori, som
har kommit att få stor spridning och inflytande över stora delar av
den psykoanalytiska världen, i England, Skandinavien, Sydamerika,
men också senare i USA. I kleiniansk teori betonas särskilt starkt
de infantila, såväl destruktiva som kärleksfulla, omedvetna
fantasiernas avgörande inverkan på vårt psykiska liv.
En tredje grupp bestod av psykoanalytiker vilka
ville hålla sig oberoende av såväl Anna Freud som Melanie Kleins
idéer. De kom därför att kallas den oberoende gruppen, eller en
mellangrupp och där återfinns merparten av de teoretiker som kommit
att ge namn till den riktning som kallas objektrelationsteori. Några
tongivande personer här som fått stor betydelse för psykoanalysen är
bl.a. Donald Winnicott, Michael Balint och Ronald Fairbairn.
Både England och USA är bra exempel på hur
tillfälligheter, personligheter och kulturell särart och tidsanda
också präglat psykoanalysen. På samma sätt förhåller det sig i
Frankrike där psykoanalysens utveckling starkt har formats av
Jacques Lacans radikala uttolkning av Freuds texter.
Det är svårt att entydigt uttala sig om den
svenska psykoanalysen. Under 60- och 70- talen hade en mer
utvecklingspsykologisk, såväl driftsinriktad freudiansk teori, som
jagpsykologi, en dominerande ställning inom svensk psykoanalys.
Mångfald, men med de starkaste influenserna ifrån den anglosaxiska
världen, karaktäriserar svensk psykoanalys idag. Successivt de
senaste årtiondena har såväl objektrelationsteorier som
kleininfluerad psykoanalytisk teori och kliniskt tänkande, fått allt
starkare ställning i Sverige. Något som vidare kan sägas är att
flertalet länge vetenskapsteoretiskt uppfattat psykoanalysen som en
humanvetenskap, snarare än som en naturvetenskap. De senare åren har
i vissa kretsar ett livligt intresse uppstått kring psykoanalysens
koppling till neurovetenskap och biologi. Också psykoanalys med
spädbarn, liksom barn- och ungdomspsykoanalys har det senaste
decenniet varit på stark frammarsch i Sverige, med många
psykoanalytiker som vidareutbildats i den disciplinen.
Vad innebär det att gå i psykoanalys?
Psykoanalys är en genomgripande och långsiktig
behandling som bedrivs 3–5 gånger i veckan under flera år.
Analysanden (personen som går i psykoanalys) ligger ned och
uppmuntras att så fritt som möjligt uttrycka sina upplevelser,
tankar och känslor.
Psykoanalytikerns och analysandens gemensamma utforskande av och
ökade förståelse för det analysanden uttrycker, leder till att
behandlingen framskrider och fördjupas. Även själva inverkan av den
tillitsskapande relationen, med dess täthet och regelbundenhet vad
det gäller plats och tider, har en avgörande betydelse för
behandlingens framgång.
Den process som speciellt utnyttjas i psykoanalys
för att få till stånd en djupgående, både kognitiv och emotionell
bearbetning, kallas överföring.
I relationen med psykoanalytikern uttrycks känslor och tankar
förknippade med omedvetna fantasier och föreställningar som
analysanden har om sig själv och andra personer. Också minnen som
ursprungligen härrör från betydelsefulla relationer under barndomen
återuppväcks i överföringen. Genom förståelsen av vad som gestaltas
och återupprepas i samspelet med psykoanalytikern, kan analysanden
få insikt om tidigare bortträngda och okända sidor av sig själv och
sina relationer till viktiga andra.
Psykoanalys är ett tätt och regelbundet samarbete mellan analytiker
och analysand, under vilket analysanden blir mer och mer medveten om
de underliggande källorna till hans eller hennes svårigheter, inte
bara på ett intellektuellt sätt, men emotionellt – genom att åter
erfara dem tillsammans med analytikern.
Ovannämnda förutsättningar för en psykoanalys samverkar till att
göra det möjligt för analysanden att bearbeta och integrera
motstridiga delar av sin personlighet, samt att bättre förstå hur
hon styrts av omedvetna önskningar
och hämmats av omedvetna konflikter. Behandlingen ökar
förutsättningarna för analysanden att ta ansvar för sig själv och
sitt liv. Ett gynnsamt klimat för psykisk utveckling och mognad
skapas.
För vem är psykoanalys bra?
Det lidande personen som söker psykoanalys har, kan vara av helt
olika karaktär och mer eller mindre omfattande. Psykoanalytisk
behandling förutsätter att det hos den sökande finns en önskan och
motivation för inre förändring och inte enbart ett intresse att bli
av med de symtom som denne lider av. Motivation och intresse för
självreflektion, att lära känna sig själv bättre, är av större
betydelse än de symtom den sökande har.
Likväl kan den som söker psykoanalys vara mer eller mindre försvagad
av långvariga symtom såsom depression och ångest, sexuella
svårigheter, fysiska symtom utan bevisbara underliggande fysiska
orsaker. Man kan t. ex. vara plågad av handikappande tvångsmässiga
handlingar eller tankar. En annan människa lever kanske ett
inskränkt och isolerat ensamt liv, oförmögen att känna sig nära
någon annan. Ett offer för sexuella övergrepp kan lida av en
oförmåga att lita på andra människor. Vissa går i analys på grund av
upprepade misslyckanden i kärlek, i arbete, som sammanhänger med ett
självdestruktivt beteende. Andra söker psykoanalys därför att deras
sätt att fungera på, deras karaktärsdrag, allvarligt försvårar för
dem att göra viktiga val eller att kunna njuta av livet.
Inte så få söker psykoanalys av den anledningen att andra
psykiatriska eller psykologiska behandlingsmetoder misslyckats,
eller endast kosmetiskt eller temporärt kunnat vara dem till hjälp.
Människor som vill veta om de kan dra nytta av den, kan konsultera
en erfaren psykoanalytiker.
Förutom psykoanalytisk behandling arbetar flertalet psykoanalytiker
också med tidsbegränsad och längre psykoterapi som bedrivs 1–3
gånger i veckan.
Psykoanalytiker med sin speciella kunskap kan tillföra mycket inom
vitt skilda områden. De anlitas ofta som lärare och handledare på
olika utbildningar och som konsulter och handledare inom
organisationer, näringslivet och kulturlivet.
Hur bekostas psykoanalys?
-
Hos vissa privatpraktiserande läkaranalytiker inom ramen för
landstingets högkostnadsskydd.
-
Hos övriga psykoanalytiker till en kostnad som analytiker och
analysand kommer överens om.
-
Bidrag till psykoanalys kan ibland erhållas via de psykiatriska
sektorerna och hos vissa arbetsgivare.
-
Psykoanalys hos kandidat under utbildning vid något av de två
instituten finansieras via Stockholms läns landstings
högkostnadsskydd.
Utbildning
4–5 års seminarier kombinerat med eget psykoanalytiskt arbetet under
handledning, samt egen psykoanalys. För närmare information se
Svenska psykoanalytiska föreningens hemsida:
www.spaf.a.se, samt
Svenska psykoanalytiska sällskapets hemsida:
www.psykoanalytiskasallskapet.nu.
|
Utskriftsversion (pdf)